A Camp
|
A Camp (2001), 8
Albumet har en ytterst behaglig och något melankolisk stämning över sig. Givetvis tack vare snygg musik och skickligt arrangemang men ännu mer av Nina Perssons känsliga tajming i röst och sång. Genast förtrollas man av den lena atmosfären och blir på något vis glad, den lite vemodiga klangen till trots. Jag njuter i synnerhet av stillsamma nummer som Song for the leftovers ochAlgebra, vilka egentligen är rätt oansenliga men samtidigt ypperligt vackra. Vid ett par tillfällen bryts stämningen mot lite snabbare och skränigare låtar. Den blytunga och monotona The oddness of the lord är lyckad om än något malplacerad. Bästa låt: Algebra Colonia (2009), 5
Trots en god start med ett par starka nummer blir musiken i Colonia alltför ofta långtråkig. Lyssnandet blir till en ganska seg väntan på att musiken ska tystna och rinna ut i sanden. Förvisso förekommer härliga toppar, såsom balladen Golden teeth and silver medals där Perssons och Nicolai Dungers fantastiska röster sammanstrålar i en vacker duett. De bästa låtarna i Colonia kan ändå inte mäta sig mot föregångarens främsta. Visst imponeras man av det sammansvetsade soundet. Det bjuds på sköna harmonier och trevliga detaljer instoppade här och där. Förväntningarna var emellertid klart högre: A Camp har blivit tröttare och segare. Bästa låt: Golden teeth and silver medals |
|