Kiran Ahluwalia

Sanata: Stillness (2015), 6
Stilig folkpop där folkdelen kommer från många håll. Indiska Kiran bor i Kanada och lirar afrikansk ökenblues. Det gör hon som om hon inte hade varit någon annanstans än i ödsliga Nordafrika. Fast ändå inte: allt är inte hämtat därifrån om man lyssnar noggrannare än ytligt. Det handlar även om västerländska skalor i pop eller jazzformat. Något jag gillar är dragspelet, som ger lite fransk chanson-känsla i det hela även om det inte alls låter så. Bäst är måhända Kirans röst. Mycket för helheten gör det skönt organiska soundet och det rika smattrandet på diverse slagverk. Likaså den ökenstjärnhimmelklara gitarren.

Bästa låt:
Hayat

7 Billion (2018), 7
Kiran fortsätter lira skön musik med alla möjliga influenser till gungande rytmik. Tjusig är klangen och inte minst hennes sång. Det finns en intimitet och värme i musiken som ofta är medryckande och bitvis stillsam. En fin blandning av öst och väst. Spelet på instrumenten är distinkta, motsatsen till grötigt. Jhoomo har ett sugande gung i refrängen. Låten är kul på flera sätt, med snygg percussion och annat örongodis. I denna låt märks en viss oförlöst potential. Även om musiken är mysig känns det som att det hade gått att göra mera. Synd dessutom att skivan bara är halvtimmen lång.

Bästa låt:
Jhoomo