The Amazing
|
The Amazing (2009), 7
Välpolerad, välljudande och avslappnad svensk folkindie. Klara toner och klanger. Läckra skiften av olika slag. Vältajmade övergångar mellan låtarna. Sinnliga melodier och harmonier. Djupa skogar och gröna mossor. I många och långa stycken ett fint album. Inget av detta är att förvånas över för The Amazing består av skickliga musiker. Mitt i prick skjuter de inte. Musiken rör sig ibland långsamt, alldeles för långsamt. En annan svaghet är sångarens Christopher Gunrups ganska tama röst. Hans vemodiga och lena sång påminner om Nick Drake, men samtidigt är det för lite som sticker och skaver. Pricken över i:et nås med Code II. Bästa låt: Code II Wait for a light to come (2010), 7
Albumet, om det ska räknas som ett fullt sådant, pågår 26 minuter och inkluderar 6 snälla låtar. Snälla i ordets positiva betydelse. Musiken är fin att sjunka in i, särskilt under sena kvällskvisten när man behöver fly stressorerna. Musiken ger dessutom mer än en mjuk rofylld bakgrund. Orsaken är att musikerna är så skickliga, samkörda och kreativa. När lugnet lagt sig kommer som låt fem Defect, och nu hör vi, ganska lägligt, ett mer intensivt jammande. För att helt stressa av krävs kanske mer tid än knappa halvtimmen, men det är bra att bra musik inte fylls ut av utfyllnadslåtar. Bästa låt: Defect Gentle Stream (2011), 8
Svensk komposition och sammansvetsning när det är som bäst. Soundet är klockrent: djupt, moget, mångfacetterat. Slöjor av ljud lagras på varandra. Spännande saker hörs långt där i bakgrunden bakom Fiskes fylliga och distinkta gitarrer. Inledande Gentle stream är i en klass för sig, men skivan fortsätter på hög nivå, med spännande stämningar och klanger. Progressiv rock kompletteras med folkliga toner, cembalo, läcker percussion och sambarytmer. Gunrup sjunger fint, men vid ett par tillfällen blir rösten onödigt sårbar. Det händer att musiken trevar sig fram, men i det stora hela kompenseras detta med råge av de spännande skiftningarna och intressanta arrangemang. Bästa låt: Gentle stream Picture You (2015), 9
Det mesta görs rätt i denna sinnesvidgande skiva. Överlag består Picture You av varma, rika arrangemang, med eldiga gitarrer lagrade på varandra till pepprigt slagverk. Soundet blir därmed elektriskt, svävande och fylligt. Det förekommer flera utdragna och skönt drömska låtar såsom Picture you, Safe island och Captured light. Möjligen blir det ett övermått av det disigt tjusiga. Fryshusfunk är därför välkommet: efter ett inledande mysigt sångparti till groovig rytm brakar numret loss i ett snyggt crescendo. Det går inte att säga annat än att albumet är ett stycke konstverk genom dess kombination av det vackra, det eleganta och det exakta. Bästa låt: Fryshusfunk Ambulance (2016), 6
Eftersom sångaren i det här bandet sjunger lite tamt och översnällt behövs en del drag i musiken. Problemet är att just detta saknas. Det känns som om bandet inte bjuder till för fullt. Blair drager bryter av med tuffare rytm, men är för inbunden. Jag gillar då mer den sökande, utdragna och nästan flytande känslan i Tracks. Det är så the Amazing ska låta. Låten därpå heter just Floating. Visst finns i albumet sköna stunder och snygga kompositioner men bandet uppnår inte vad bandet egentligen kan. Musiken är fin och smäcker, men bitvis seg och långsam, ibland alldeles för långsam. Bästa låt: Tracks In transit (2018), 7
Bandet gör saker de kan: utdragna sökande svärmande nummer. Det är fint och rofyllt. Arrangemangen är som vanligt fylliga och subtila. Det är njutbart att lyssna till de klara gitarrerna mot en ekande bakgrund. Det smattrande, organiska slagverket är ett fundament för soundet. Men som i föregående album vill musiken inte helt och fullt lyfta till främsta potential. Den drömska musiken blir smått sömnig. Det brakar äntligen loss i en skön gitarreskalation mot slutet i Benson se convirtio copletamente furiosa. Sedan tillbaks till det smäckra arpeggiot. Att skivan är hela 70 minuter lång gör inte att den sega känslan avtar. Bästa låt: Never be |