Bedouine

Bedouine (2017), 6
Nice and quiet heter öppningsspåret i detta debutalbut. Det är typ en sådan känsla som skapas. Stämningen hotar att bli för myspysig, förvisso, men med följande One of these days som också är lugn och trevlig, väcks nyfikenheten mer. Mer än en sak påminner om Laura Marling i denna mjuka folkpop. Här och där inflikas några riktigt lyckade harmonier. Jag gillar den okonstlade raka sången, en röst som är skön att vila sig in i, och något som är lite av en bristvara dessa tider. Azniv Korkejian heter människan bakom rösten. Ursprunget från Aleppo hörs inte mycket om ens något.

Bästa låt:
Dusty eyes

Bird Songs of a Killjoy (2019), 6
Människan bakom Bedouine är Azniv Korkeijan. Musiken hämtas från mellanöstern, Syrien, Aleppo. Frågan är om just detta faktum påverkar det som hörs så värst mycket. Det handlar om len, finstämd vispop, knappast banal sådan. Atmosfären är varm, lätt, fjädrande. Jag gillar den rika, porlande ljudbilden i Dizzy och några dissonanta ackord i Bird gone wild. Fåglar är ett återkommande tema. Av fågellåtarna sticker Hummingbird ut med lite extra fjäderlätt skönhet. Ska man rikta någon kritik så är det att den förvisso fina och sammetslena sången kan bli harmonisk i överkant. Jag funderar också hur Azniv kunde inhägnat lite mer taggtråd.

Bästa låt:
Dizzy