The Beta Band
​

The Three EP’s (1998), 6
Tre EP:n är lika med ett (för) långt album och lika med en oupphörlig funkig, tripp-hoppig jammande rytmkavalkad med obruten psykedelisk känsla - allt typiskt nittiotaligt. Starten – Dry the rain - som till rytm och känsla påminner en del om Kinks Lola försätter lyssnaren i ett slags trans. Känn sedan gunget i B+A. Känn handklappet i Push it out. Känn basgrooven i It’s over. Mitt i allt störs flödet, betänkligt. Jammandet leder mot en dörr som leder mot ett sexton minuter långt psykosnummer: The Monopolith. Den som klarat av att fortsatt lyssna kan åter sjunka in i gungande She’s the one.
 
Bästa låt:
B+A
​