Handklapp i musik kan effektivt förstärka stämningar i alla möjliga riktningar. Det tydligaste exemplet är förstås arenarocksklapp, något Arcade Fires Rebellion (lies) är ett praktexempel på. En kul detalj i den låten är dubbelklappet som smygs in någonstans mitt i. Försök hitta det! Handklapp lyfter smilbanden och är ofta till för att skapa myspysstämning. Feist är bra på den saken, såsom i 1234 (fast där är det kanske mest fråga om fingerknäppningar). I David Bowies The Secret Life of Arabia har handklappen en fantastiskt stor roll att bidra till låtens absorberande och förförande discorytm. Handklapp piggar således ofta upp, men kan också bidra till raka motsatsen. Notera det sista slaget i varje takt i Radioheads snigellångsamma We suck young blood och märk hur handklappen så fagert bidrar till låtens avgrundsdjupa dystopi. Handklapp kan också bidra till spännande dynamik och fånga in, i ett enda ögonblick, hela magin i en låt såsom i de synnerligen väl placerade handklappen 3.11 och 3.19 i Spiritualized sugande Come together.  

Jag blir lycklig varje gång jag sätter på Cinema show, av Genesis, som finns i slutet av albumet Selling England by the Pound. Jag tänker att det är fantastiskt att jag får vara människa ett tag och uppleva denna nivå av njutning när jag tar in dess skiftande melodier, harmonier och tempon. Allra bäst blir det i slutet av låten när den successivt övergår till Aisle of plenty genom att återkoppla till albumets inledande melodislinga. Denna återkoppling ramar in albumet på ett fulländat vis.

Cop shoot cop är en 17 minuter lång låt och långt klimax av Spiritualized i deras album-klassiker Ladies and Gentlemen We are Floating in Space från 1997. Hela låten är både enastående och mycket originell med dess över fyra minuter långa, galna inferno mitt i. Den stund av magi som jag vill lyfta fram försiggår från 11.43 och en bit framåt. Vad som sker är att infernot långsamt ebbar ut och successivt övergår till låtens ursprungliga tema, vackert ackompanjerat av kör, stilfullt piano och svagt blås. För att till fullo njuta av låten och de yppersta ögonblicken rekommenderas att man tar in hela albumet i lyssnandet.

Tystnad är också musik! Att bygga in en paus i en låt kan skapa en spännande dynamik. Mig veterligen har det inte gjorts mer elegant än i David Sylvians Orpheus. Man tror att låten är på väg att avslutas i och med att den börjar tonas ned vid 2.14. Men 2.31 kommer den plötsligt igång igen på sitt beslöjande vis med ett ljuvligt flygelhorn. Låten återfinns i David Sylvians mästerverk Secrets of the Beehive.