Att försvinna in i ett mantra

Något jag hänförs av i musik är när något upprepas i det oändliga; det monotona, repetitiva, suggestiva, hypnotiska. Det kan vara en rytm, en melodislinga, en fras, ett riff, en basgång, en elektronisk loop eller vad som helst. Jag är nog inte först i världshistorien med sådan dyrkan. Kanske är ”mantra” det bästa ordet för det jag söker. Det finns nog inget i musik som kan vara på samma gång både så avslappnande som så upplyftande som ett fungerande mantra, om man får använda det ordet. Ordet har en religiös konnotation. Genom mantrat sjunker man in i befriande meditation. Kännetecknande för låtar med mantran är att låten känns ändlös. Tid och rum upphör. Man försvinner in i evigheten i något slags svart hål…