Det finns massvis med utomordentliga riff. Smoke on the water har ett. Men nej. Det hamnar inte på tio-bästa-listan. Inte heller hamnar riffen i Enter sandman, Layla, Rebel rebel eller Whole lotta love där; trots att de naturligtvis är fantastiska. Ett bra riff måste inte nödvändigtvis vara hårt, snärtigt, klatschigt eller tekniskt oefterhärmligt. Det finns ett och annat riff som är lågmält och mjukt, men ändå utmärkt utmärkande och som skapar enorm känsla och avtryck för hela låten. Grundriffet i Marque moon kan väl knappt kallas riff? Men hur effektivt är det inte för hela låtens stämning? Ett riff måste inte ens spelas på gitarr. Bas, klaviatur, blås och stråkar kan också funka bra. Ta bara Lou Reeds smått osannolika Street Hassle. Tidernas mest fantastiska riff är ett stilla sådant; finns i Radioheads Nude.
0 Comments
Leave a Reply. |
Archives
June 2018
MagnusHär bloggar jag om musikens flöden och ögonblick. CategoriesHar textens betydelse någon betydelse för hur låten låter?
Vad är rock? Minimalism Hur lång bör en låt vara? Återkoppling Välljud Oljud Vad är en bra cover? Tyngd Att försvinna in i ett mantra Mellotronen Tralala Tidernas riff Flöjten talar till vinden Övergångar mellan låtar Det perfekta outrot Det perfekta introt Crescendo och tempoväxling Handklapp Lycka - Cinema show Efter infernot i Cop shoot cop Pausen i Orpheus Bruset i After the Flood Musikens flöden och ögonblick |