Blondie

Parallel Lines (1978), 6
Jag förvånas lite över alla skriverier om denna skiva. Det är svårt att se
associationen till punk, som det ibland talas om. Det rör sig om en mycket snäll sådan, i så fall. Vilket i och för sig inte gör något. Flera låtar är ganska tunna, och strukturerna enkla. Debbie Harry sjunger för det mesta fint och rappt, men också lite tantigt på sina håll. Då och då dyker det upp skön rytmik, snygga riff och sprakande discokulor. För sällan, emellertid. Om skivan är överskattad är så inte fallet med superhitten Heart of glass. Den är hur skön som helst. 

Bästa låt:
Heart of glass