Blood, Sweat & Tears
​

Child Is Father to the Man (1968), 6
Förutom blod, svett och tårar rymmer albumet mycken energi, glöd och glädje. Det är pionjäranda. Albumet är en inspirerande kompott av olika stilar. Jazzrock, med mycket blues, soul och orkesterkänsla är grunden och inspiration hämtas både från det urbana nattlivet och den amerikanska myllan. Lite flamsig brittisk satir ingår också. I sygga Morning glory sjunger Steve Katz några tjusiga verser och blåsackompanjemanget är det inget fel på. Direkt efter kommer My days are numbered som har ett härligt sväng: en låt skapad och sjungen av Al Kooper. Jag gillar brokigheten. Samtidigt ska sägas att inte alla bitar riktigt bär sig.
 
Bästa låt:
Morning glory
 
 
Blood, Sweat & Tears (1968), 8
Nu får det inspirerande bandnamnet pryda även albumets titel. Själva albumet är ett brokigt och blommigt sådant. Hurtigt och muntert är en hel del som hörs, men bäst är balladerna eller mellantemponumren. Variations on a theme ramar snyggt in albumet genom att framträda både som inledning och avslutning. Sometimes in winter, är en tjusig ballad, skriven och skönsjungen av Steve Katz. Och så har vi en fin variant av God bless the child, och You’ve made me so very happy är verkligen inte dum. Helheten lider en aning av allt blandat. Det hurtfriska tar över snäppet mycket i vissa låtar.
 
Bästa låt:
Sometimes in winter
​