David Byrne
|
Rei Momo (1989), 8
Det här är en ytterst lekfull pärla från sångaren i Talking Heads. De sydamerikanska rytmerna och folkliga harmonierna smälter elegant samman med Byrnes följsamma och samtidigt smått loja sång. Den knorriga basen lägger en skön grund. Det är minst sagt förvånande att albumet inte har uppmärksammats på samma sätt som de tidigare albumen av Talking Heads. Allt är feel good, även när Byrne sjunger lite sorgset som han gör ibland, och det är helt oundvikligt att gungas med i rytmerna. Närmare slutet finns några bitar som inte helt och fullt faller sig på plats, bortsett från de allra sista två. Bästa låt: Make believe mambo Feelings (1997), 7
Det här är kanske inte skivan där Byrne briljerar som allra mest med det finns en hel del feelings med stänk av funk, flamenco, folk och latinotakter. Miss America påminner lite om känslan från Rei Momo. Byrne visar i albumet på sitt breda register, med en ganska tillbakalutad lunk kanske inspirerad av tidens trip-hop. Kammarmusiken låter sig höras också. Och chanson. Det är en innehållsrik skiva lågmäldheten till trots. En låt, Wicked little doll, skapar en del olustkänslor. Precis som skivans omslag. Annars är skivan lustfylld och ger välbehag. Avslutningen med They are in love får en att vilja komma tillbaka. Bästa låt: They are in love |