Neneh Cherry
|
Blank Project (2014), 6
Jag saknar blåskonstnärerna från The Thing från Nenehs föregående album. Föreliggande album har inte riktigt samma frenesi och funkiga punkighet. Skivan är ändå relativt tät. Materialet har kvalitet. Inga väsentliga svackor finns. Sköna takter präglar skivan. Samtidigt är det en bit kvar till ett tillstånd av hänförelse. Ett fjättrat intryck löper som en röd tråd. Det finns bra stunder. Spit three times har tilltalande melodi i en övrigt sunkig atmosfär. Weightless präglas av ett tungt skönt groove. Här avslöjas vad Neneh i grunden kan. Men just därför känns det som att det kunde varit betydligt mer av tryck och energi. Bästa låt: Weightless Broken Politics (2018), 7
Neneh Cherry kör med lågmäld framtoning och finlir. Det blir snygga klanger och intim känsla rakt igenom. Synchronized devotion har ett fint samspel mellan pianot, vibrafonen och Nenehs sång. Då och då förs tankarna till Massive Attack och trip-hop-svängen. Det är föga konstigt eftersom ett par medlemmar från den gruppen medverkar som låtmakare. Detta att musiken ibland känns som hämtad från 90-talet kräver ett visst processande i sinnet. Men albumet har en bra röd tråd. Den har stänk av minimalism på ett snyggt sätt. ”No pressure, no pressure” sjungor hon på slutet och det är lite så det hela känns. Bästa låt: Synchronized devotion |