Eric Clapton
|
Slowhand (1977), 7
Det är Claptons subtila hantering av gitarren som är behållningen i albumet, likaså soundet; detta mer än själva låtarna. Jag har till exempel inte förstått tjusningen i den förvisso smäckra Wonderful tonight utan gillar mer den försiktigt medryckande Next time you see her. Jag funderar varför inte Clapton jobbar in mer tryck och skit i låtarna. Förvisso är det kanske just de subtila rörelserna han vill framföra. Covern Cocaine har sina poänger och The Core har mer av den varan som jag efterlyser, men den biten vevas på alldeles för länge. Claptons sång är ytterligare en sak att synpunkter på. Bästa låt: Next time you see her |