Lloyd Cole

Don’t Get Weird on Me Baby (1991), 6
Det finns stunder som passar för smäcker stråkbaserad pop. Om man inte väljer att sätta på Frank Sinatra så finns varianter anpassat för modernare tider. Till Lloyds musik ska det förstås vara Lloyds smöriga röst: coolt och chilly. Om man seriöst ska sitta och lyssna räcker inte musiken helt och fullt, dock. Efter en bra start med fyra angenäma nummer – särskilt eleganta Half of everything - blir det släpigt. Det radas en del mediokra nummer. Mot slutet växer musiken igen med början i Pay for it. U-formade album ska aldrig tillåtas undslippa kritik. Varför ska man ha tråkigt i mitten?  

Bästa låt:
Half of everything