Dungen & Woods

Myths 003 (2018), 6
Det är Dungen – eller delar av det – och därför är det bra musik, rent generellt. Woods tillför en del fin folklig atmosfär. Det som inte stämmer helt hundra är den nasala sångrösten från Woods Jeremy Earl. Jag hör hellre sångaren i Dungen, alltså Ejstes, sjunga. Samtidigt är det mesta instrumentellt och det skapas ett varmt klimat med mycket biologisk mångfald. Bitvis räcker musiken inte riktigt till på samma sätt som i Dungens övriga album. Andra stunder glänser det, i exempelvis Saint George känns det som att bandet hittar nya sätt att artikulera sin virtuositet. Tonerna vrider loss i läckra flykteskapader.  

Bästa låt:
Saint George

Dungen