Fleet Foxes

Fleet Foxes (2008), 8
Fleet Foxes är ett amerikanskt folk-pop-rock-band som med sitt premiäralbum bjuder på unikt sound med mycket fin akustik, rymd, jord och flanellskjortor. Första låten heter Sun it rises och det är med en soluppgångskänsla man lyssnar igenom hela denna välgjorda, sammanhållna, harmoniska och rytmiska skiva. Sångaren Robin Pecknolds superba sammetslena röst ackompanjeras träget med lika superb harmonisk stämsång och vokala körer. Bland inspirationskällorna märks folk som Bob Dylan och Neil Young. Kanske saknar jag en riktig topp, ett eller ett par rejäla klimax att vänta på. Sådana nyckelnummer hade också varit önskvärt att ha som karta att orientera lyssnandet efter.

Bästa låt:
Blue Ridge

Helplessness Blues (2011), 8
Fleet Foxes fortsätter på sin utstakade bana och prickar rätt igen. Musiken böljar fram vackert med folkliga rytmer, toner och högtidlig stämsång. Jämfört med förra albumet är denna mer begrundande. Allt är välgjort, välljudande, stämningsfullt och intressant. Jämnheten imponerar, även om låtarna inte alltid kuggar ihop perfekt. Numera hör man sällan så vackert uppbyggda akustiska gitarrlåtar som The Cascades. Här finns något som för tankarna till tidiga Genesis och Steve Hackets gitarrfingrar. En kul detalj inträffar mot slutet av The Shrine/An Argument: mot smäcker bakgrund av tonsköna stråkar gnäller en hysterisk och envist frijazzande basklarinett. Med sådana kontraster skapas konst.
 
Bästa låt:
The Cascades

Crack-up (2017), 6
Albumet är omständligare än de föregående och har svårare att engagera en på samma sätt. Flödet haltar. Det hoppas mellan stiltje och yvighet på sekunden. Musiken lider också av en för stor dos allvarlighet. Vad hände med förmågan att hitta de enkla, lekfulla, vackra harmonierna? Jodå, de finns, men en får lyssna in sig en del och vänta in stunderna. Även om allt är sofistikerat och finstämt dominerar känslan av oordning. Det känns som gruppen tenderar att utvecklas till en klubb för inbundna. Synd! Mot slutet hörs I should see memphis. Den bryter av allt på ett fint, dovare, sätt.

Bästa låt:
-Naiads, Cassadies