Foxygen

We are the 21st Century Ambassadors of Peace and Magic (2013), 7
Det här är en färgklick från det pigga 60- och tidiga 70-talet. Det är nästan löjligt alla referenser till alla dessa grupper och artister på bägge sidor Atlanten: Kinks, Velvet Underground, John Lennon, Beach Boys. Det gäller inte minst albumets titel. Jag har överseende, till viss del, eftersom albumet är skojigt att lyssna på. Musiken blommar av käcka hooks och lustigheter. Med San Francisco tänjs smilbanden ut rejält. Å andra sidan är det inte musik som växer med lyssningarna. Det går fort att bekanta sig med låtarna, och när det är gjort finns det något för få anledningar att återkomma.
​
Bästa låt:
San Fransisco

… And Star Power (2014), 3
Bandet härjar loss med experimentalbum och maximerad lo-fi. Det är ett långt sådant med mestadels kortlåtar. Det är en imponerande brist på självkritik i detta hopkok av allt möjligt. Många är influenserna från den gamla goda tiden av blommig rock, new age och postpunkt. Dessvärre utan finess. Jag letar men hittar inte någon översiktlig idé, någon referensram. Även om det går att gilla en och annan melodi, harmoni och så vidare faller allt samman i en fragmenterad, rörig sörja. Vissa partier, som Hot summer och efterföljande Cold winter/freedom är helt obegripligt poänglösa. Bandet maximerar gapet mellan resultat och egentlig potential.
 
Bästa låt:
How can you really