Jakob Hellman

…och stora havet (1989), 7
Det har hänt att skivan beskrivits som Sveriges bästa album någonsin. Så är fallet givetvis inte. Inte desto mindre är fallet att den sannerligen inte är fy skam. Musiken är rätt enkel men gemytlig och fyndig. Den har en intensitet. Särskilt gillar jag det envist sugande drivet som löper som en råd tråd och förstås Hellmans böljande och stötvisa sång. Det coolaste med detta debutalbum är ändå att det aldrig (än så länge) fick någon uppföljare. Hellman nöjde sig tydligen med en kort period i rampljuset. Eftersom musiken är så pass skarp och kompromisslös är just detta faktum extra coolt.  

Bästa låt:
Vintern dör