Jamiroquai

Emergency On Planet Earth (1993), 9
Jamiroquai debuterar med en glad, mysig, lekfull, miljömedveten, discopräglad jazzfunk med inslag av hip hop. Acid jazz även kallad. De lirar händelserika låtar med invecklade arrangemang som detta till trots inte på något vis är svårtillgängliga. Miljöbudskap rymmer ofta ett globalt perspektiv. Vilket motiverar inslaget av världsmusik i form av läckra rytmer och didgeridoo. Det är omöjligt att inte bli på gott humör av musiken trots den allvarstyngda botten i budskapen. Mycket av känslan måste tillräknas Jay Kays engagerande och rappa sång. Samtidigt står vissa instrumentella partier och låtar för några av skivans absoluta höjdpunkter, exempelvis Music of the mind.

Bästa låt:
Music of the mind

The Return of the Space Cowboy (1994), 8
Tvåan är snäppet funkigare än debuten. Men tack och lov tillåts det sköna acidjazz-soundet dominera ljudbilden. Lekfullheten, variationerna, de sköna rytmerna, den grooviga basen, harmonierna: allt finns kvar. Musiken är pulserande och effektfull och gör sig bäst i hög volym. Möjligen blir den stundtals gapig. En pärla är Manifest destiny som flyter fram med jazziga basslingor för att sedan lyfta och sväva fram med elegant Chikagoblås. Bästa låten sparas till sist: Space cowboy. Låten samlar allt som är bra med Jamiroquai i blandad kompott. Kompotten betyder inte att musiken blir rörig, för den hålls ihop av en fager, harmonisk grundmelodi.

Bästa låt:
Space cowboy

Travelling Without Moving (1996), 7
Jamiroquai leker loss på ett igenkännande sätt. Kay behöver inte sjunga om hyperspace. Man lyfter ändå, och svävar en bra bit ovan mark. Rytmerna, blåset, de sköna basgångarna och Jays smidiga sång sitter som de ska. Skivan förlöper jämnt och bra. Samtidigt är skivan lite snällare än de tidigare och helt klart saknas de riktiga hederspartierna och briljanta skiftena. Några låtar mitt i ter sig en smula anonyma. Jag är inte helt förtjust i reggaeflirten, även om den fungerar i sammanhanget. Travelling without moving är sammantaget en bra skiva. Samtidigt går det inte att bortse från Jamiroquais långsamt fallande formkurva.

Bästa låt:
Cosmic girl

Synkronized (1999), 6
Synkronized bjuder på smäckra synkroniserade harmonier, finlemmad musik som drar mer åt glittrande discokulor än värsta stökfunken. En rik flora av sköna, tighta och grooviga rytmer präglar albumet. På sina håll påminner musiken mer än marginellt om tidig Toto. Det i sig måste inte vara fel, men det finns ett Men! Känslan infinner sig att Jamiroquai befinner sig på ett svagt men olycksbådande sluttande plan. Är gruppen på väg att tappa sin kreativitet och innovationslusta? Var finns spåren av de tidigare årens samtidigt lekfulla och sofistikerade arrangemang? Nåväl, som medryckande souljazz i bilfärden mot vartsomhelst fungerar musiken mer än väl.

Bästa låt:
Canned heat

A Funk Odyssey (2001), 6
Albumet är småtrevligt, men inte heller här lyckas Jamiroquai vara särskilt innovativa. Man känner igen en och annan klang från förr. Titeln antyder att det ska spelas funk, men skivan väcker en intressant fråga var gränsen går mellan funk och soul. Jag skulle säga att det låter mer det senare än det förra, med några enstaka undantag. Fast det kvittar. Lyssnaren får också höra en del andra influenser: discokulor, flamenco och bossanova. Mycket är gungigt och mycket är groovigt. Somligt är tjusigt och somligt är blippigt. En del är blekt och en del är plufsigt. Jamiroquai levererar men övertygar inte.

Bästa låt:
Little L

Dynamite (2005), 5
Jamirouquai återkommer efter fyra års uppehåll. Har uppehållet möjliggjort en nytändning och nyvändning? Nej, snarare är gruppen än mer vingklippt. De försöker flaxa men det blir lite som ankor som försöker flyga. Jag saknar den luftiga atmosfären, den flinka acidjazzen, och skimrande instrumentella partier. Jodå: emellanåt viftar det där förbi. Lite oftare än emellanåt emellertid är musiken farligt nära att urvattnas till ointressant souldisco. Det är tur att bandmedlemmarna är så flinka att de snabbt och smidigt kan rädda upp en halvdan bit med hjälp av funkiga rytmer eller några snygga slingor och harmonier. Kays sång är alltid en behållning.
 
Bästa låt:
Seven days in sunny June