Anna Järvinen

Jag fick feeling (2007), 7
Anna Järvinen fick feeling och sjunger med beslöjad röst. Så gör hon till snyggt och fylligt arrangemang, musicerat av folk från bland annat Dungen. Det rör sig om musikfolk som förstått det där med klang, samspel, anslag och rytmik. Det spelas nordisk smäcker, sorgsen vispop med ett litet stänk av skärgårdsjazz här och en smula fäbodsfolk där. PS, Tjörn och Svensktalande bättre folk hör till de allra finaste bitarna. Särskilt den sista har en sån där förlösande känsla. Mot slutet avstannar musiken. Det fortsätter att vara vackert, men i mina öron får kanske det svenskfinska vemodet lite för mycket spelutrymme.  

Bästa låt:
Svensktalande bättre folk

Man var bland molnen (2009), 7
Uppföljaren är lika len och fin som debuten. Förträffligt sound. Luftig atmosfär. Anslående känsla. Järvinens naiva, förföriska och bräckliga röst kommer till sin fullaste rätt både i långsamma pianoballader som ljuva Boulevarden och i aningen snabbare poplåtar som Låt det dö och Här är du ett hån. Sistnämnda nummer är ett lyckopiller med slidegitarr, smäcker kör och en massa annat. Det snabbare rockformatet behärskas inte helt och fullt. Avslutande Nattmusik har något nordiskt över sig. Kanske är det valstakten i takt med vemodet som skapar denna känsla. Eller den folkliga touchen när stråkarna kommer in tillsammans med det böljande pianot.

Bästa låt:
Här är du ett hån

Anna Själv Tredje (2011), 8
Järvinen skriver urtjusiga låtar, sjunger utsökt och håller sig trogen några av Sveriges mest utmärkta musiker (från Dungen). Titta vi flyger sjunger Anna och jag tänker: javisst. Flyger, eller snarare svävar, gör jag allra fjäderlättast i Vals för Anna. Även i En sommardag som stängs av – jag tänker nu lite på Agnetha Fältskog, i positiv mening – handlar det om musik utan särskilt mycket motstycke i svensk musikhistoria. Musiken är en njutning för kropp och själ vilket gäller både harmonin i sin helhet och de många läckra arrangemangen. Att det hela inte fulländas beror på ett par aningen mer högtravande nummer.
 
Bästa låt:
Vals för Anna

Buren (2015), 6
Järvinen lever bara nästan upp till förväntningarna. Hon känns igen men bara delvis. Hennes tidigare skivor blandar vemod och lekfullhet, detta ihop med Dungenmusikers briljans. Här blir det mest vemod och med saknad av dessa musiker. Eller nu kanske jag är för snål? Behagliga toner och melodier finns det rikligt av och soundet klingar snyggt och djupt. Explosioner är fin. Efter den kommer Affären och den är också fin, en snygg taktfast poplåt med färgstark refräng. Lägga pussel är en tjusig vardagsballad. Det förekommer en del muntra stunder men det melankoliska dominerar. Ska man förstå det som buren eller buren?

Bästa låt:
Affären