Goran Kajfes

Enso (2017), 7
Det här albumet är en singel. Eller det är en singel som är ett album. 50 minuter stycke musik, och trevlig, fantasieggande sådan. Långsamt och försiktigt byggs en intensitet upp till ett smärre inferno med orgel och loopar. Tills det långsamt stillnar igen efter ca 12 minuter. Så omtag, och ny eskalering. Musiken snurrar, men man blir inte yr som av en karusell, snarare hypnotiserad och bortkollrad i tankarna. Upplägget är originellt, om än en smula krävande för lyssnaren. Det går ju inte att ta en paus mitt i, vilket i och för sig kan vara en ganska god poäng.

Bästa låt:
Enso