Nina Kinert

Pets and Friends, 2008, 7
Här spelas en folkinspirerad, rytmisk och lite melankolisk pop. Musiken blir emellanåt dyster på nordiskt manér, men det är just på detta vis som Kinert ibland briljerar. Jag tänker till exempel på den oerhört stilla och eleganta Beast. Kinert sjunger vackert, småjazzigt och en smula släpigt. I vissa låtar som den nyss nämnda och i den ytterst vackra duetten A-worn out träffar hon väldigt rätt. Musiken präglas ömsom av finess, småroligheter och John Bauer troll och ömsom av smäcker stillhet. Den är hela tiden lågmäld. På vissa ställen njuter jag betydligt mer än på andra; men albumet saknar riktiga dippar.

Bästa låt:
A-worn out

Red Leader Dream (2010), 5
Albumet är mörkt, lite mystiskt fast utan magi. Signaler skickas ut i rymden, långt bort, men kommer inte hem igen. Musiken är allvarlig och rejäl. Men en bra bit från enastående vacker. Kinerts rytmiska loopar och monotona staccaton skulle kunna fungera, men känslan infinner sig inte. Hon har potential att göra vacker musik, det märks i sånger som Push it och Original sin. Emellertid krävs fler positiva toner och klarare klanger. Soundet får inte vara sådär syntetiskt och inklämt. Hela atmosfären kan inte vara så svart och nedstämd. Fast om den ska vara det krävs djupare djup och nervigare nerv.
 
Bästa låt:
Original sin