Mando Diao

Ode to Ochrasy (2006), 6
Det här är pojkig, energisk musik som spritter och är lekfull. Det är lördagsfesten och jag gillar den sjuttiotalskänsla som vissa klanger och harmonier orsakar. Utan tvivel finns släktskapet med svenska artister som The Hives och TSOOL och faktiskt även Hellström. Trots charm och energi känner jag ändå inte att musiken riktigt räcker till. Den är egentligen rätt tjatig, växer inte till sig vid upprepade lyssningar, och går mest i ett tempo: Presto! När ett välbehövligt andningshål infinner sig först vid nionde låten blir musiken tämligen innehållslös. Som om den störtar platt till marken när den inte går i flygfart.

Bästa låt:
Amsterdam