Gunnel Mauritzson

Silhuette (1996), 8
Det är mycket jazz-på-svenska-känsla i Mauritzsons Lars Gullin album. Som känns som ett rätt unikt album i svenskt sammanhang; ja, i vilket sammanhang som helst. Här finns en komplett kompott av lika delar folk och jazz, lika delar stad och skog. Och lite skärgård. Mauritzson sjunger nära, följsamt och avspänt. Jag njuter av de utdragna instrumentella partierna i var och varannan låt. Musiken är luftig, och då inte bara med avseende på soundet utan även tidsligt. Tonerna hålls ut och inget känns bråttom. Det betyder inte att allt är stilla för det bjuds till rätt tunga rytmer på sina håll.

Bästa låt:
I natten