Charles Mingus
The Black Saint and the Sinner Lady (1963), 8
Det är ett intensivt, enerverande, hispigt, eldigt och frustande album. Ett fasligt tjutande på de olika blåsinstrumenten. Galenskapen inleds med Track A: Solo dancer. Här skapas prototypen för loop-musik. Track B: Duet solo dancer fortsätter i samma slingor som ett snurrande yrväder. Track C: Group dancers eskalerar ekorrhjulet än mer och vi lägger till flamencon bland mycket annat. Mode D: Trio and group dancers fladdrar fram med oändliga temposkiften och fulländar hysterin. Kaos är det inte: Albumet hålls ihop väl av ett slags rullande mönster. Det går inte att inte fascineras över denna vansinniga komposition. Musikerna är besatta av något. Bästa låt: Track C: Group dancers |