Mogwai
Hardcore Will Never Die, But You Will (2011), 7
Mogwai öser med storslagen, glödande, stämningsfylld, energisk, estetisk och så gott som instrumentell postrock. Ibland drar musiken åt det väl pampiga hållet, som i inledande White noise. Följande Mexican Grand Prix är klösigare och effektivare, och jag gillar där den dämpade, datormanipulerade rösten. Sådan här musik kan lätt bli tråkig, och albumet saknar inte tillfällen när man börja längta framåt. För det mesta, dock, lyckas Mogwai bibehålla intresset med snygga arrangemang och mycket elektricitet. Sist placeras en över 23 minuter långtradare, Music for a forgotten future. Den fungerar bra att somna in till men skulle kunnat vara 20 minuter kortare. Bästa låt: You're Lionel Ritchie |