Hedvig Mollestad

Ekhidna (2020), 7
Här liras fusion i rockig tappning. Hedvig snärtar och briljerar på gitarren. Jag gillar det täta soundet och bettet. Intensivt, sprakande, brokigt och originellt. Det händer mycket och därför är det spännande, om än väl hetsigt – särskilt i den över tio minuter långa Antilone. Gitarren är central i jazzrockandet, liksom blåset, och hela tiden smattrar det rejält med slagverket. Fyrverkeriet stannar av en kort stund med milda Slightly lighther. Ett andningshål mitt i albumet som gör sig bra för att ta nya tag inför resten som består av först en ettrig titellåt och sedan ett försiktigare men ändå bullrigt avslut.

Bästa låt:
A stone’s throw