Janelle Monàe

The ArchAndroid (2010), 7
Det här är en kul, fartig, sofistikerad, svängig och funkig soulpopdiscoskiva. Janelle sjunger som en ArchAndroidprinsessa och hon rör sig smidigt mellan genrerna. Albumet präglas av dekorationer, kabaré och uppsluppenhet. Bryggor och övergångar mellan låtarna är ofta riktigt läckra; hela albumet flyter längs en sömlös väv. Jag gillar inte allt, förvisso. Den naiva tuggummipoppen smyger sig fram med jämna mellanrum. Stunder av stillastående inträffar. Alla övergångar sitter inte som en smäck. Nåväl, lite grus i maskineriet kan tillåtas i ett sådant kreativt debutalbum. Inledning och avslutning pryds av smått dramatiska symfoniska arrangemang som således elegant ramar in den uppumpade glitterpopen.  

Bästa låt:
Neon Valley Street