Orange Juice

You Can't Hide Your Love Forever (1982), 7
Orange Juice spelar snärtig pop från tidigt 80-tal som låter lite för tidig för sin tid. Men vad gör det? Genom att blicka bakåt till fina 60-talsharmonier så kommer de en bra bit in i framtiden. Känslan är varm och munter. Här är det beach party och det dricks mycket apelsinjuice. Edwyn Collins förföriska röst gör förstås sitt. Den är en stor del av soundet. Många låtar är korta, under tre minuter, såsom de var på 50- och 60-talet. Albumet håller jämn hög kvalitet, och förutom den ljuvliga inledningslåten Falling and laughing så lyfter det lite extra med Conzolation prize.

Bästa låt:
Falling and laughing

Rip It Up (1982), 6
Orange Juice följer upp den ärtiga debuten med ett något mer dämpat, lite mer allvarligt, album. Det är bara det att allvarligheten inte riktigt funkar i detta popformat. Men visst, glädje finns, och det är en sådan där chikagojazz-glädje blandat med lite calypso. Det är lustigt att Edwyn har en sångstil som då och då påminner om Bowie, även om stilen i övrigt har föga likheter. Det är alltid roligt med snygga övergångar och en sådan har vi mellan Mud in your eye och Turn away. Det är en violin som gör jobbet. Skivans baktakt kommer med frukosten: Breakfast time.
 
Bästa låt:
Flesh of my flesh