Pet Shop Boys

Please (1986), 7
Detta är 80-tals-synt-disco-sound i ett nötskal, men något av de bästa exemplen trots allt. I Please som är Pet Shop Boys debutalbum lyckas upphovsmakarna skapa en angenäm mörk, urban känsla. Det låter hyggligt trots alla syntetiska ljud. Jag kan ha visst överseende med denna plastighet därför att det finns en viss rymd, tyngd och charm i musiken. Neil Tennants nasala röst passar den väl. A-sidan fortlöper med en rad hits som är trevliga att lyssna på: West end girls, Opportunities, Love comes quickly och Suburbia. Förstnämnda är snudd på magisk och faktiskt en riktig klassiker. B-sidan är plattare och tunnare.

Bästa låt:
West end girls

Actually (1987), 5
Pet Shop Boys har tappat en del av sitt sköna sug från debuten. Några av bitarna i detta album är mest tjatiga och tråkiga, exempelvis Shopping och Hit music. Annars förekommer några hyfsade poplåtar om än ingen klassiker som West end girls. Rent och It’s a sin tillhör de bättre. De innehåller fina harmonier och har ett visst djup. Det skulle vara intressant att lyssna på dem i annan kontext med mer av organiska instrument. Tyvärr blir det helt enkelt för mycket av fadd syntmatta och för lite tryck på gasen. Diverse ljud och effekter hade ett bäst-före-datum före 90-talet.

Bästa låt:
Rent