Portishead

Dummy (1994), 7
Beth Gibbons har en naken, vemodig, lite plågad röst. Hennes vackert följsamma sång matchar snyggt denna kontemplativa, enahanda trip hop. Man bör kanske vara på det rätta lite gråregniga humöret för att på bästa sätt tillgodogöra sig musiken. Samma vemod och klagan går runt om och om igen. Ett minus att man sparat några av de svagare korten mot slutet. Ett plus för att en fokuserad lyssning faktiskt inte blir långtråkig. Intressanta detaljer med ”riktiga” instrument dyker upp ideligen. Sista låten Glory box är den bästa. Mot skön basslinga och försiktigt skärande gitarr sjunger Beth mästerligt "Give me a reason".

Bästa låt:
Glory box