Consolers of the Lonely (2008), 8
Brendan Benson och Jack White sjunger ihop snyggt och ettrigt. Whites explosiva riffs passar ypperligt i ett detta fylliga sammanhang med stråkar, blås och inte minst bas. Albumet är dynamiskt, energiskt och livligt. Med friskt material dundras det på i bortåt en timma utan några egentliga dippar. Helt och hållet tummen upp blir det inte (eller handens fem fingrar?) för Five on the five och ytterligare ett par nummer. Och något hade vunnits med mer variation. Det är förvisso rikligt med fräcka skiften i låtarna men inte i repertoaren i sin helhet. Klimax ligger i början snarare än i slutet.
 
Bästa låt:
Consolers of the lonely