Taken by Trees
​

East of Eden (2009), 6
Minimalistisk elegans bjuder Taken by Trees på, och finess. Sköna rytmer är en av behållningarna, kanske den största. East of Eden är, som det kan verka, välkryddad med smakfulla harmonier varav en ansenlig del åt det orientaliska snittet. Sen finns det några grejer som stör en smula. Bergsman sjunger fint, men den nonchalanta tonen i sången är jag inte hela överens med. I mina öron matchar den inte hundra procent harmonierna och rytmerna. Det finns väl en poäng med att hoppa från svenskt vemod till lantliga afrikansk rytmik, men gapet mellan Tidens gång och Wapas Karna kräver ett rejält tresteg.
 
Bästa låt:
To lose someone

Other Worlds (2012), 7
Vad hörs när vi lyssnar in i snäckan? Vi hör mycket vatten: vågor, regn och porlande ljud, som kanske kommer av en Hawaii-resa som inspirerat till musiken. Men jag tänker lika mycket på Afrika när jag lyssnar. Vissa rytmer, harmonier och djungelljud associerar till den kontinenten. Denna korsning funkar förvånansvärt bra som kontrast mot den annars nordiska avskalade inramningen. En geografiskt svårbestämd skiva, således, och det kan ju inte vara fel. Musikens minimalistiska prägel gör att instrumenten hörs. Till det bidrar också det djupa soundet. Bergsmans smått viskande och distanserade sång passar fint klingande gitarrer, djup bas och markerade rytmer.
​
Bästa låt:
I Want You
​