The The

Soul Mining (1983), 7
Bombastiska synttrummor chockstartar albumet. I’ve been waitin’ for tomorrow (All of my life) är lika frustrerande som dess titel antyder. This is the day som följer är klart mer dragspelsbehaglig. Bandets funkiga soulsynt är egentligen inte särskilt syntig och det förekommer en hel del tjusigt spel på riktiga instrument. Soundet är organiskt och klart. Matt Johnson, som ju är The The och skaparen av alla låtar, håller sig med en lång lista duktiga musiker. Uncertain smile fungerar som nav för alltihop. Den briljerar med sitt sugande groove och med pianosolot – spelat av Jools Holland – mot en monoton bas som avslut.
 
Bästa låt:
Uncertain smile
​

Infected (1986), 5
The The har här tappat något av stil och finess från den lyckade debuten. Infected har svårt att riktigt appellera till mig. Den är bombastisk och obekväm och känns avig och instängd. Det saknas charm. Nej, förresten nu är jag orättvis: Charm är just vad den halvjazzbluesiga Heartland har. Men det mesta i övrigt lider av att Matt Johnson nog vill vara lite sådär lagom utanför mainstream. Det kan i sig vara en bra ambition men just här blir resultatet bara halvlyckat och det spelar mig ingen roll om det finns dom som ser detta album som bandets mest lyckade.  
 
Bästa låt:  
Heartland