The Who
My Generation (1965), 8
The Who ställer sig på rockscenen och visar var skåpet ska stå. Det är kaxigt, intensivt och raka rör. De explosiva trummorna av Keith Moon bidrar till det mastiga soundet, som passar bra mot den kristallklara gitarren. Rätt mycket känns ändå som en slags förlängning av 50-talets rock, fast med mer elektricitet och amplifiering. The kids are alright gillar jag, kanske tack vare igenkänning. Det är en sån där sång som förmodligen påverkat en generation; ungefär en generation senare lät många låtar ungefär exakt så här. Avslutande The ox måste vara något av det rockigaste rockhistorien dittills skådat. Titellåten likaså. Bästa låt: My generation |