Tonbruket

Forevergreens (2016), 6
Väldigt dystra toner inleder. Efter ett tag skingras de mörka molnen en aning. Man trånar efter ljus och syre.  Mestadels är musiken lågmäld, men det kan också dundra på som det gör i rockiga Linton. Allra mest gillar jag den monotona basen i den låten. Det finns en intressant potential här, i denna fusion av rock, jazz och kanske folk. Den kanske inte realiseras fullt ut. Känslan som infinner sig vid lyssnandet är att de radar upp 11 olika låtar utan någon särskild tanke på ordning eller flöde. Ett mönster är att en dyster start följs av ett dystert slut. 

Bästa låt:
The Missing