Toro Y Moi

Underneath the Pai (2011), 7
Chazwick Bundick heter killen som gör denna chilly och smått psykedeliska musik. Gott om sköna loopar och mycket stackatorytmer som bidrar till att skapa viss hypnos. Bland pärlorna märks New beat, som har ett skönt gungigt beat som för tankarna till en viss låt av Electric Banana Band (Toro Y Moi har nog lyssnat på dem) och Divina en mycket behaglig, instrumentell mellanlåt inför den enkelt smäckra Before I'm done. Läcker klubbkänsla uppstår. Efter ett tag börjar musiken kännas lite slät och entonig, men jag tror i och för sig att det är just den känslan Bundick vill ska skapas.
 
Bästa låt:
Still sound

Anything in Return (2013), 6
Varm känsla etableras med Harm in change som följs av snygga Say that. Chazwick behåller täten i tidens mörka chillymusik. Den goa känslan fortsätter men helheten lider av att musiken bitvis stillnar, blir tom eller irrar sig bort i ett elektroniskt blipplandskap. Plötsligt kommer någon skön ton eller klang och skapar fin atmosfär i rummet. Rytmiken är inte fantastisk, men här och där rycks man med i gunget. Ingenstans återfår musiken drivet så som i början. Efter ett tag blir det sömnigt. Albumet funkar bra som avkopplad lyssning men något mer spetsigt och dramatiskt hade behövts att se fram emot.
​
Bästa låt:
Say that

What For? (2015), 6
Toro Y Moi överraskar med ett rockigt, hurtigt och muntert uttryck i detta album. Det är snabbare och mer melodiskt än vad artisten åstadkommit tidigare. Ymnigheten av klatschiga riff och förföriska grooves skapar en risk att det hela bara blir gulligt men artisten klarar den gränsdragningen. Kostnaden för variationsrikedomen är istället sämre förutsättningar att skapa den nästan hypnotiska känsla som likformigheten kan åstadkomma. Kan det vara att Chaswick har lyssnat på Boo Radleys? Nånting i atmosfären här påminner om den gruppen. På totalen är albumet trevligt och håller god nivå, med det saknas något riktigt ess att se fram emot.

Bästa låt:
The flight