Sidi Touré

Toubalbero (2018), 6
Här är en i raden av spännande musik från Mali. Jag gillar det konkreta, organiska soundet och distinkta klangen. Från den här trakten av världen brukar rytmiken vara smattrig och händelserik och det är just så detta är. Harmonierna lockar och pockar. Monotonin eggar. Jag gillar också det vassa, snärtiga liret på gitarr, såväl vanliga som ovanliga sådana. Men det kanske krävs en lyssnaranvisning för den som är fostrad och skolad i vanlig västerländsk vispoprock: Det kan vara en poäng att inte ta allt i ett svep. För min del, får jag medge, blir det för mycket av samma vara.

Bästa låt:
Hendjero moulaye