Traffic
​

Mr. Fantasy (1967), 5
Traffic är ett band i raden av psykedeliska rockgrupper som ploppar upp som färggranna svampar i skogen under denna period. Materialet är brokigt och tokigt, men känslan präglas av viss släpighet. Bägge sångares något ansträngande sätt att sjunga bidrar till denna smått intryckta känsla. Släpigheten blandas med en del fånerier av en sort som kanske inte går helt hem i dagens öron. Dear Mr. Fantasy är albumets mittpunkt och toppunkt, med ett klassiskt gitarrsolo som höjdpunkt. Bara här visas på riktigt potentialen. I övrigt, bortsett från att det förekommer en del fantasieggande episoder, är jag inte överdrivet engagerad av materialet.
 
Bästa låt:
Dear Mr. Fantasy

Traffic (1968), 6
Även detta album är en ganska flummig, trögflytande sirap. Det är bluesrock med en del kammarinslag: ingen ovanlighet i den brittiska proggen denna tid. Hyfsat mycket snygga påfund med blås, keyboard och annat förkommer. Feelin’ alright? är en smilbandshöjande dänga. En kan roas av mångfalden psykedeliska inslag. Men lustigheterna blir lite för lustiga emellanåt. Vagabond Virgin känns en smula slottsgycklarnarrig. Men jag gillar flöjten. Traffic jobbar med ett ganska tungt orgelsound i stunder av eskalation. Det är trevligt, men bidrar samtidigt till en aning fastklistrad känsla. Låtarna går heller inte jättefort, bortsett från outrut i avslutande Means to an end.
 
Bästa låt:
Feelin’ alright?

The Low Spark of High-Heeled Boys (1971), 8
Det här är ett trivsamt rockalster med korn av folk och jazz. Albumet är en saluhall av lågmäld kreativitet. Atmosfären är skönt vilsam. Det fordras en del fåtöljtid för att känslan för det lilla och det stora verkligen ska sätta sig. Spår nummer två är titellåten som bygger på ett elva minuter långt eggande groove och som avslutas med ett skräckinjagande skönt outro.  Trots Winwoods något ansträngande och instabila sätt att sjunga samklingar rösten rätt väl med allt övrigt. Exempelvis i Rainmaker med dess skönt jammande gung. Chris Wood på flöjten bjuder på stämningar som hör det tidiga 70-talet till.
 
Bästa låt:
Rock & roll stew
​