Träd Gräs och Stenar

Tack för kaffet (2017), 7
Träd Gräs och Stenar uppstår ifrån de döda med långa fantasieggande jampartier. Reine Fiske har bjudits in till gruppen. I synnerhet Högtryck över Svealand är härlig, med soft mantragung och ljuvliga utdragna gitarrpling som aldrig tar slut. Likaså Halvvägs har många kvaliteter, känslan är att man är halvvägs på fjällvandringsturen, i lugn fart. Jag gillar inslaget av indiegitarrmantra. Synd att de ska fläcka ned konstverket med gräsliga Pengar, även om det bara handlar om 3 minuter. Det blir överhuvudtaget inte särskilt bra alls de gånger de öppnar munnen och utövar någon slags sång. Vilket tack och lov är få gånger.

Bästa låt:
Högtryck över Svealand.
 

Träden (2018), 7
Träd, Gräs och Stenar fortsätter att blanda högt och lågt, snyggt och fult, himmelskt och jordnära. Ofta hörs långa sjok av instrumentella partier av mestadels jammande karaktär, eller hur ska man beskriva det? Detta är ganska trevligt att sjunka in i och rent av meditativt när det vevas på utan ände. Det är väl på sätt och vis bra att det sjungs ibland, för att bryta av lite, synd bara på den gräsliga sången. Varför kan inte så kompetenta musiker hålla sig med en riktig sångare? Mest njuter jag av de tornande molnen i Kung Karlsson och hägringarna i Hymn.

Bästa låt:
Kung Karlsson