Cornelis Vreeswijk
​

Grimascher och telegram (1966), 8
Att få till mer ackompanjemang till Cornelis kluriga bitar är ett bra beslut. Nu blir det inte bara spex utan mer musik av det hela. Det är inte mindre än Jan Johansson (piano), Rune Gustafsson (gitarr), Sture Nordin (bas) och Egil Johansen (trummor) som spelar. Cornelis kommer till sin fullaste rätt i den småjazziga inramningen. Det är när det jazzas till, i relativt lågmäld stil, som det blir som ypperst. En visa om ett rosenblad ståtar som exempel. Men även andra traditioner berikar albumet. Duetten med Ann-Louise Hanson i Medborgarinnan Agda Gustavssons Lott är inte dum. Här förs Bellman-arvet vidare.
 
Bästa låt:
Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind
​

Tio vackra visar och personliga Person (1968), 8
Vreeswijks mest övertygande prestation hittills innebär mycken inspiration från den stora kontinenten i sydväst. Det hela inleds på en gång med sköna sambarytmer i Deirdres samba. En stund senare, efter vanlig fin hederlig nordisk folkvisa, fortsätts det med latinorytmer när Vreeswijk sjunger om sambaunderstöd i Rio de Janeiro och senare om somliga som går med trasiga skor.  Albumet, som är under halvtimmen, har en hög densitet av klassiker. Den sista av de tio vackra visorna är Saskia, förutom att den är en vacker vals har den alldeles ljuvlig spansk gitarr. Sist har vi fräckisvisan som inte är vacker: personliga Person.
 
Bästa låt:
Somliga går med trasiga skor