Jakob Hellman
|
…och stora havet (1989), 8
Det har hänt att skivan beskrivits som Sveriges bästa album någonsin. Så är fallet givetvis inte. Inte desto mindre är fallet att den sannerligen inte är fy skam. Musiken är rätt enkel men gemytlig och fyndig. Den har en intensitet och dippar ingenstans. Särskilt gillar jag det envist sugande drivet som löper som en röd tråd och förstås Hellmans böljande och stötvisa sång. Det coolaste med detta debutalbum är emellertid inte längre att den aldrig fick någon uppföljare eftersom den 32 år senare just fick det. Men det är coolt att musiken alltjämt känns så pass rättfram och kompromisslös. Bästa låt: Vintern dör |